Att våga släppa taget

Det skymtar frihet! Efter alla år av skapande till mitt lilla fängelse. Jag har spenderat nog mycket tid med mina egna rädslor. Rädslor som skapats av enbart tankar. Katastroftankar om situationer som jag inte ens hade varit i tidigare, som självklart skapade katastrof och panik när dessa situationer väl inträffade. Sökade efter falsk bekräftelse som skulle visa att jag hadde rätt i vad jag trodde andra tyckte om mig.


Allt som då var ett enda kaos och rädsla, är idag så glasklart varför! och har förändrats till spänning, nyfikenhet, lust och kraft!!! Äääntligen...Jag är så lycklig över att jag har klarat ta mig igenom just detta, DET VÄRSTA som jag i så många år har kämpat med för att bli av med..rädslorna, självhatet, förminskningen av mig själv, offerrollen, hopplösheten...eller...kämpat emot!

Att våga släpa taget och våga möta rädslan är så viktigt. Våga vara I det man känner och SLUTA DÖLJA. Det man håller igen och trycker inom sig kommer ut på andra sätt förr eller senare och i mycket kraftigare form som då kan bli svårt att ta sig ur. Även kommunikationen med andra människor blir bättre om man vågar visa sig. Är jag öppen får jag såå mycket tillbaka och fylls med energi!!

Det gäller bara att bestämma sig, som jag gjorde för ca ett år sedan, när jag kände att NU är det fan nog!!

Jag började i yogan! att möta mina rädslor varje vecka, med panik och skräck för att bli sedd, att bli sedd som rädd, eller något annat som jag inte ville bli sedd som, att bli avslöjad för vem jag egentligen var fast jag då inte ens visste vem jag var! för att jag skapat någon slags identitet utifrån vad jag trode att andra uppfattade mig som, och som då varieradre beroende på vem jag mötte...helsnurrigt...men jag visste helt enkelt inte vem jag var eller hur jag skulle vara för att vara mig själv...vilket gjorde det sjukt jobbigt att möta människor, speciellt människor som jag såg upp till eller tyckte väldigt mycket om och VILLE möta, men vågade inte, för enbart tanken på dessa personer fick mig att bli panikslagen pga att jag då kände mig ovärdig gentemot personen. Till mitt försvar, om jag väl mötte personenen i denna rädsla blev då en helt motsatt effekt från vad jag längtade efter. Jag blev kort och sträv och ville fly, min kropp agerade så som rädslan ville, inte som mitt inre ville.

Min längtan och mitt inre skrek egentligen efter att få komma nära och stanna i en kommunikation, hitta den här djupa kontakten, att bli sedd och låta mig få se VEM är du egentligen bakom rollen, bakom ytan...
Mötas bortom våra ramar och bara känna kontakten och närvaron..

Att följa rädslan som en vägvisare har hjälpt mig så sjukt mycket!! men det handlar om att våga stanna kvar i den, inte följa med den BORT som är den lättaste vägen just för stunden. Våga visa det som känns i stunden, det är ingen mer än DU som tycker det är så jobbigt och det blir bara ännu en byggsten och bekräftelse på rädslan som då blir dubblet så kraftig nästa gång.

När jag ser rädslorna som min vägvisare, betyder det att jag gör saker som jag vill men är rädd för. Första gångerna kan det vara svårt att skilja på "att göra något för att jag vill" eller göra bara "för att trotsa rädslan". Men ju fler rädslor jag möter ju lättare blir det att känna vad det är jag FAKTIST vill...och den där första jävligaste sjuuuukt jobbiga rädslan blir som bortblåst och nästa steg blir något som då inte ens fanns på "världskartan". Jag vågar helt enkelt mer och mer, på det sättet kan jag växa och nå mina drömmar som jag längtar efter.

När jag "vågar släppa taget" kommer njutningen..nästa "fas" (våga ta plats) Jag ska tillåta mig själv att njuta av livet..tillåta njutningen och ta plats, våga vara stolt och öppen utan att ta ansvar för att någon annan kan känna sig mindre värd, det kan lika gärna vara så att jag inspirerar och visar andra att det är okej att få vara stolt över sig själv, det är okej att ta mer plats än vad man "borde" i vissa situationer. Alla har vi olila uppfattningar om saker och ting.

Tiden är NU! MIN resa som jag väljer att följa oavsett vad, jag har lärt mig att känna vad jag vill och vad jag behöver vilket gör det lättare att välja vilken väg jag ska ta!


Det är lätt att fastna i samhällets värderingar och rädslan för att bryta mot dessa!! Vad är viktigast egentligen? det som andra tycker eller det JAG tycker och vill, men självklart med respekt mot andra.

Jag är min egen skapare av MITT liv. 🙏